Frågar för en kollega

Under en arbetsdag kan det i lärarrummet och i korridorerna höras alla möjliga frågor vid sidan om de vardagliga samtalsämnena. Ofta hör de ihop med skolans vardag, men ibland kan vissa ämnen verkligen etsa sig fast i minnet. Vi har här samlat ett antal frågor som kanske inte alltid har ett givet svar. Ibland kan det kännas som att en blir helt mållös inför svåra frågor. Förhoppningsvis är dessa till hjälp när du nästa gång hör en kollega (eller någon annan) fråga eller ifrågasätta ett krångligt ämne.

Klicka på frågan för att se svaret
Det känns som att allt nuförtiden tolkas som rasistiskt/sexistiskt. Inbillar jag mig bara eller är det verkligen så att välvilliga kommentarer nuförtiden lättare tolkas som illvilliga? Får en inte längre säga eller skämta om någonting alls?
 Vår och samhällets uppfattning om vad som är rätt och fel ändras hela tiden. Språk och humor är också tidsbundna, och kan ibland vara en relik av ett förlegat sätt att se på världen. Om du känner att andra människor med flit eller utan orsak tar illa upp, så är det bra att först fundera ur vilken position du själv talar. Kanske du har ett privilegium som gör att du själv inte ser att ditt beteende kan ha varit kränkande.

I dagens läge är det få som längre skulle godkänna att lärare slår sina elever eller att en människa skulle vara någons egendom, trots att dessa någon gång varit självklarheter. Världen förändras hela tiden. På samma sätt förändras språken och ord som tidigare ansetts vara neutrala kan idag låta kränkande. Om du känner att någon tar illa upp av bagatellartade saker, så lönar det sig att stanna upp och reflektera över sin egen position och sina egna privilegier. Om en själv inte hör till en sexuell minoritet kan det vara svårt att förstå varför det kan vara kränkande att ordet bög används på “skämt”. Alla behöver inte uppleva samma sak på samma sätt för att behandla varandra respektfullt, det räcker gott och väl att lyssna och att ta andras upplevelser seriöst. Om ett skämt kränker en redan marginaliserad människogrupp, är det då ett bra skämt?

Det kan ofta vara lättare att acceptera förändringar som skett innan ens egen tid. Få anser att n-ordet idag är acceptabelt, men om till exempel kränkande språkbruk om personer med funktionsnedsättningar har varit okej i ens egen barndom kan det kännas svårt eller till och med oacceptabelt att städa bort det ur ens eget språk. Då är det viktigt att komma ihåg att en uppdatering av det egna språkbruket är en väldigt liten ansträngning jämfört med hurdan betydelse det har för andra människor. Även om du tycker att all slags inkorrekthet kan försvaras med humor är det bra att komma ihåg att inte ens humor är en bubbla som är frånskild från all annan verklighet.

Humor är tvärtom starkt sammankopplad till samhället och de normer och attityder som finns där. Med hjälp av humor (och språkbruk överlag) är det möjligt att både skapa och upprätthålla ojämställdhet, ojämlikhet och kränkande strukturer. Har du tänkt på varför användningen av ordet ‘bög’ (både på “skämt” och i övrigt) är mycket mer förekommande än ordet ‘hetero’ (som inte ändå används i kränkande syfte)? Varför skämtas det i varje Hollywoodfilm om egenskaper som vi ser som feminina? Varför spelar punchlines som är kopplade till övervikt en så stor roll i så många komikers repertoar? Även om alla enskilda saker kan kvitteras med “det var ett skämt”, så är det ändå så att dessa “skämt” berättar om ett samhälle där vissa egenskaper eller karaktärsdrag är mer värdefulla än andra.

Det här är ett fritt land och ingen tvingas att studera en viss bransch. Vad spelar det för roll att kvinnor och män väljer olika yrken? Är det ett problem? Varför ska vi blanda oss i människors rätt att välja?
Segregeringen begränsar friheten att göra saker oberoende av kön, upprätthåller löneskillnader mellan könen och gör arbetsmarknaden oflexibel.

I Finland finns en stark segregering mellan yrkesbranscherna. Enligt Statistikcentralen är till exempel 86 procent av arbetarna inom social- och hälsovården kvinnor, då byggbranschens arbetare är till 92 procent män. Enligt forskarna är yrkesbranschernas starka segregering ett problem på samhällelig nivå. Många kvinno- eller mansdominerade branscher saknar arbetskraft medan arbetslösheten är hög. Segregeringen upprätthåller könsstereotypier, löneskillnader mellan könen och gör arbetsmarknaden stel. På individnivå innebär könssegregeringen t.ex. att många inte ens kommer sig för att studera ett yrke som går emot rådande könsnormer, även om yrket skulle passa personen ypperligt. Så med andra ord ökar människors grad av valfrihet genom förebyggande av segregering, inte minskar en sådan valfrihet.

Förvånande nog är yrkesbranschernas segregering starkast i de nordiska länderna, trots att det här gjorts långsiktigt jämställdhetsarbete. Enligt Statistikcentralen kan en orsak vara den offentliga sektorn i de nordiska välfärdsstaterna är stor. Kvinnor som kommit ut i arbetslivet har börjat arbeta just inom vården och andra serviceyrken. I framtiden kommer det förmodligen att behövas större flexibilitet eftersom branscher och yrken förändras. Även detta talar för att bryta branschernas segregering. Mångfald är viktigt i alla branscher, men kanske särskilt där makt koncentreras, och där en stor påverkan på samhällsutvecklingen sker (t.ex. ICT-branschen).

Jämställdhet, likabehandling, mångfald, rasifiering, normmedvetenhet… Jag har tappat bort mig för länge sedan i termdjungeln! Vad ska jag göra?
Att kunna terminologin har sina fördelar. Det är lättare att tala om saker med hjälp av ord. Mest betydande är det ändå att jobba för studerandes bästa. Det gör inget ifall du inte vet exakt vad skillnaden mellan jämlikhet och likabehandling är. Kom ihåg att du alltid kan fråga om termer och ord som du inte förstår.

Med jämlikhet menas ofta jämlikhet mellan grupper av olika slag. Även om grupperna är olika är de likvärdiga. Jämställdhet innebär jämlikhet mellan könen. Jämställdhetslagens uppgift är att förhindra diskriminering som grundar sig på kön, könsidentitet och könsuttryck. I ett jämlikt och jämställt samhälle gäller de olika samhälleliga rättigheterna och skyldigheterna alla, oavsett kön. I ett sådant samhälle behöver ingen uppleva begränsningar på grund av sin grupptillhörighet eller sitt kön.

Likabehandling innebär att varje människa är lika mycket värd oavsett hens olika egenskaper. Även enligt grundlagen är alla människor likvärdiga inför lagen. Ingen får diskrimineras på grund av kön, ålder, etniskt eller nationellt ursprung, nationalitet, språk, religion eller övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller någon annan omständighet som gäller den enskilde som person. Diskrimineringsförbudet finns i diskrimineringslagen.

Mångfald antyder till både en individs mångfald och samhällets mångfald. Individens mångfald betyder att en individ har ett otaligt antal olika egenskaper och roller. Vi kan till exempel höra till många olika grupper. Med samhällelig mångfald menas att samhället består av dessa olika individer. De här olika egenskaperna och grupperna kan ha att göra med exempelvis kön, sexualitet, socioekonomisk position, ålder, fysiska egenskaper, funktionalitet, utseende, övertygelse, språk, kulturskillnader, etniska särdrag och politiska åsikter eller olika ideologier och övertygelser.

Rasifiering avser den process där människor med privilegier och i maktposition antar och har fördomar om olika människogrupper eller individer. Dessa antaganden och fördomar kan ha att göra med exempelvis hudfärg, religion, språk, seder etc. En rasifierad person är således en person som möter rasifiering. Exempel på rasifiering kan vara sketcher där samer eller romer förlöjligas, att invandrare stämplas till kriminella eller att det ges en bild av att muslimer är terrorister. Med hjälp av termen synliggörs maktpositioner och rasism.

Normmedvetenhet innebär att att vara medveten om samhälleliga normer. Exempel på normer är bl.a. heteronormen, vithetsnormen, könsnormerna och utseendenormerna.I en utbildningsmiljö kan ett normmedvetet perspektiv stödja både studerandes och personalens makt att skapa plats och inkludera. Genom att vara normmedveten förstår vi också normernas samband med privilegier och individens möjligheter. Normmedvetenhet är ett verktyg med vars hjälp vi kan förändra normer, främja likabehandling och öka känslan av gemenskap.

Läs mera: Om du är intresserad av att lära dig mera kan du till exempel bekanta dig med THL:s jämställdhetsordlista, Regnbågsankans ordlista om sexuell och könsmångfald och Globalportalens ordlista om antirasism.

Är det rättvist att alla måste använda en massa energi på att inte i misstag förstärka normer när de som bryter dem ändå bara är en liten minoritet? Varför behöver vi göra en så stor grej av detta?
Ibland kan du vara den som bryter normen. När någon eller flera bryter normer får det oftast följder. Sådana konsekvenser kan variera från att vara komplimanger eller frågor till trakasserier. Till och med våld. Vi har alla rätt att leva ett tryggt liv och därför behöver vi fästa uppmärksamhet vid att bryta begränsande och kränkande normer.

De flesta av oss är i någon situation den som bryter normen. Kanske är vi en kvinna i en mansdominerad bransch, kanske blir vi kära i någon av samma kön, eller kanske lider vi av mentala problem. Möjligen skiljer sig vår socioekonomiska eller etniska bakgrund från dem omkring oss. Så gott som alla har vi någon i vår närhet som bryter normen på ett sätt eller annat. Hur det känns att bryta en norm är individuellt och situationsbundet. Vi vet hur som helst att det ofta har konsekvenser. Ibland kan det handla om oskyldiga frågor eller komplimanger, men då och då trakasserier och till och med våld. Därför är det viktigt att bryta normer. I ett bra samhälle har var och en rätt att leva ett tryggt liv utan rädsla för trakasserier, diskriminering eller våld.

Om en persons identitet gång på gång blir ifrågasatt eller hen blir diskriminerad, kan det få psykiska följder. I Finland blir till exempel personer som bryter vithetsnormen ofta exotifierade, diskriminerade och utsatta för rasism. Personer som hör till sexual- och könsminoriteter löper däremot en större risk att råka ut för trakasserier, diskriminering och våld i skolan, inom familjen och på fritiden. Personer som bryter mot normer är med andra ord i en svagare ställning än de som följer normerna. Därför kan en normmedveten och stödjande lärare vara mycket viktig för de studerande som bryter normer.

Det känns som allt ska göras med tvång uppochner. Flickor ska vara pojkar och pojkar flickor. Min kollega tycker också att jämställdhetssnacket gått alldeles för långt: helt som om kön inte alls får existera. Varför är det så?
Jämställdhetsarbete grundar sig på tanken att ingen ska bli diskriminerad på grund av sitt kön, utan alla ska ha möjlighet att vara sig själva. Könsmångfalden ska också tas i beaktande. De här målsättningarna har vi ännu inte uppnått och därför kan vi inte påstå att jämställdheten skulle ha gått för långt.

Ur ett jämställdhetsperspektiv är det viktigt att en individ, oberoende av kön, har möjlighet att vara sig själv, den unika person hen är. Konkret betyder det exempelvis att var och en kan leka vilka lekar som helst, välja sin stil fritt, välja det yrke som känns rätt och arbeta i den bransch som hen valt – allt detta utan att någon förvånar sig över det, hånar eller diskriminerar en. Det här förverkligas dock inte ännu i dagens läge. Istället begränsar stereotypier och strukturer människor av olika kön att fungera på olika sätt. Könsmångfalden i jämställdhetsarbetet understryks t.ex. genom att lyfta att det finns fler än två kön. Trots det är det inte fråga om att förbjuda något kön. Flickor får vara flickor och pojkar pojkar, precis sådana som de är och känner sig själva. Men det är också helt okej om en varken är flicka eller pojke.

I vårt samhälle ses ofta det som vi tolkar som feminint som mindre värt än det som vi tolkar som maskulint. Det här framkommer exempelvis i lönerna, eftersom den kvinnodominerade och feminint kodade vårdbranschen har sämre löner än den mansdominerade och maskulint kodade teknikbranschen. Vi lever i ett samhälle där kön fortfarande spelar roll. Värnplikten berör endast män, pojkarnas prestationer i grundskolan är svagare än flickors, och män kan råka ut för svårigheter på sin arbetsplat om de vill vara föräldralediga. Kvinnor däremot har svårare att göra karriär och nå en chefspost. Det här beror bl.a. på utbildningarnas segregering, ansvaret för att ta hand om barnen samt direkt diskriminering på grund av kön. Jämställdheten har med andra ord inte gått för långt, utan vi måste fortsättningsvis arbeta för att nå den.

Mina kolleger är riktigt trötta på #metoo-ämnen och den ständiga diskussionen om sexuella trakasserier. De tycker att en liten flirt piggar upp dagen. Hur ska jag få dem att förstå att det här är viktigt?
Sexuella trakasserier är förbjudna i lag och utbildningsanordnare har en entydig och lagstadgad skyldighet att förebygga sexuella trakasserier och reagera på det. Att flirta är en helt annan sak än trakasserier: att flirta är något positivt där man tar en annan person i beaktande, medan trakasserier är oönskat ensidigt beteende.

Sexuella trakasserier kan te sig i många olika former, så som prat med sexuell anspelning, som miner eller gester, som tvetydiga skämt eller kommenterande av kroppar, som fysisk beröring och närmanden eller som sexualbrott. Sexuella trakasserier är förbjudna i lag eftersom de är diskriminering som förbjuds i jämställdhetslagen. Trakasserier kännetecknas av att de är oönskade och ensidiga. Du kan understryka för dina kolleger att det här inte är en åsiktsfråga, utan att utbildningsanordnaren har en skyldighet att förebygga sexuella trakasserier och måste ingripa vid de fall av trakasserier som uppdagas. Av de pojkar som studerar inom yrkesutbildning har 3% blivit utsatta av sexuella trakasserier i skolan. 2% av flickorna har råkat ut för samma sak. Sexuella trakasserier är aldrig den utsattas fel, utan förövaren bär ansvaret.

Att prata om flirt då sexuella trakasserier diskuteras är lite som att byta samtalsämne. Att flirta innebär att känna efter var en persons gränser går och att uppmärksamma hen positivt. Flirt är – till skillnad från sexuella trakasserier – ömsesidigt. Om personen inte besvarar flirten ska du sluta flirta. Det centrala begreppet i #metoo-diskussionen är samtycke: för all slags beröring och särskilt sexuell samvaro måste alla de inblandade ha gett sitt samtycke. Du kan kontrollera om du har samtycke med en rak fråga: “Vill du att jag masserar dig?” eller “Ska vi kramas?”. Det är inte pinsamt och förstör inte stämningen, utan visar att du respekterar den andra personens gränser och självbestämmanderätt. Samtycket måste fortgå och alla har rätt att ändra sig när som helst. Ett en gång givet samtycke berättigar inte exempelvis en fortsatt beröring om den andra ändrar sig.

En av mina kolleger som tar rätt mycket plats påstår att hen får fråga vad som helst av någon som tillhör en minoritet. Hen säger att hur ska hen annars lära sig något och dessutom tycker hen att den tillfrågade ju alltid har friheten att låta bli att svara, om frågorna är jobbiga. Hur ska jag förklara för hen att ett ständigt frågande också kan vara kränkande?
Speciellt de som hör till en synlig minoritet upplever det ständiga frågandet utmattande. En person som hör till majoriteten eller normen har inte alltid lätt eller ens möjligt att förstå en annan människas upplevelser, men det viktigaste är ändå att lyssna och respektera. Du kan inte avgöra för någon annans del vad hen har “rätt” att känna.

Att fråga är ofta ett strålande sätt att lära sig mera om nya saker. Däremot kan många minoritetspersoner eller personer som bryter mot normer känna sig exkluderade eller kränkta av frågor som grundar sig på en uppfattning om vilket utseende eller andra egenskaper som avviker från “oss” (eller de som ryms inom normen på olika sätt). Rasifierade personer kan dagligen bli ifrågasatta om sina finska- eller svenskakunskaper eller få frågor om varifrån de egentligen kommer. Transpersoner kan få väldigt personliga frågor som rör deras kropp eller sexliv. De här frågorna kan vara störande, oavsett hur välvilligt menade de än varit. Det är bra att lägga märke till att ens eget beteende kan såra och upprätthålla skadliga stereotypier eller rasism, trots att det inte var meningen.

Det går inte alltid att identifiera sig i en annan persons upplevelse. Det går till exempel inte att förstå hur en person som tillhör en könsminoritet upplever saker om en själv inte hör till samma minoritet. Och om en själv aldrig blivit utsatt för rasism, kan det vara svårt att sätta sig i en rasifierad persons ställning. Det gör hur som helst inget, för nyckeln är att lyssna och respektera andra människor. Även om raka frågor inte stör en själv betyder inte att de inte skulle någon, eftersom våra erfarenheter är olika. En annan persons erfarenheter bör dock tas seriöst om du med ditt beteende vill förmedla respekt och uppskattning.

Det är viktigt att komma ihåg att personer som hör till minoriteter inte har någon skyldighet att “utbilda” någon annan. Om du har behov av mer kunskap, kan du på egen hand leta på t.ex. internet och genom att läsa böcker. Du kan få en kontaktyta till människors upplevelser genom att följa olika människor på social media eller genom att läsa artiklar och intervjuer om intressanta människor. Du kan också fråga, framför allt då du fått samtycke för att ställa frågor! I ett Levande bibliotek kan du “låna” en människa, diskutera med hen och på så sätt lära dig mera om hens erfarenheter.