Allas yrkes

Tipsbank

vinkkipankki

I tipsbanken hittar du tips och ‘best practices’ för det konkreta jämlikhets- och likabehandlingsarbetet i yrkesskolan och yrkeshögskolan. Tipsen kommer från lärare och handledare som deltagit i utbildningar och workshoppar inom projekten Mer plats! Förändring av könsnormer i yrkesskolan och Allas yrkes.

  • Jag strävar till att använda ett tydligt och lättförståeligt språk så att så många som möjligt förstår vad jag menar. För att förtydliga budskapet använder jag mig av bilder, videoklipp och annat visuellt material.
  • Jag handleder studerande att göra övningar i olika grupper eller par så att de inte alltid arbetar med samma personer. På det här sättet lär studerande känna varandra på ett mer mångsidigt sätt och jag upplever att det förebygger mobbning.
  • Jag försäkrar mig om att jag kan erbjuda individuellt anpassade uppgifter och personlig handledning enligt studerandes behov. Jag går runt i rummet och ger varje studerande min uppmärksamhet.
  • Jag möjliggör att lämna anonym respons inom varje examensdel genom en digital plattform. Jag är medveten om att t.ex. pappersenkäter och meddelande inom chattar eller Wilma automatiskt riskerar röja den svarandes identitet.
  • Jag försöker få alla studerande att delta i diskussioner genom att dela in dem i olika och i olika stora grupper: i storgrupp, i smågrupper och parvis. Jag uppmuntrar alla, oberoende av kön, ålder, bakgrund eller karaktärsdrag så som blyghet, att delta.
  • Jag organiserar utrymmet så att alla ser och hör varandra.
  • Jag upplever att podcasts och videoklipp är fungerande undervisningsmaterial, eftersom det går att lyssna eller titta på dem upprepade gånger.
  • Jag går igenom undervisningsmaterialet ur en minoritetssynvinkel. Jag tänker mig exempelvis att jag är en transperson, rullstolsburen eller hör till en etnisk minoritet. Kan jag känna igen mig själv? Finns det människor som ser ut som jag eller är som jag, eller är jag osynlig? Jag reflekterar över hur det känns och vad jag som lärare kan göra för att alla studerande ska tillåtas vara synliga.
  • Jag strävar efter att mitt undervisningsmaterial innehåller olika slags människor. Varje studerande behöver någon att relatera till eller känna igen sig i!
  • Tips för att systematiskt gå igenom undervisningsmaterial finns här.
  • Skolans enkäter bör ha flera än två alternativ till kön om det är nödvändigt att ange det, åtminstone kvinna, man eller annat. Ibland finns det förstås ett relevant skäl till att enkäten ska ge den informationen, men det är bra att kritiskt utvärdera om och när den informationen är relevant.
  • En öppen fråga är ett utmärkt alternativ ifall kön är en fråga man vill ha i en enkät. Den ger svaranden en möjlighet att berätta om sin identitet med egna ord.
  • Om en studerande gör en namnändring, måste det uppdateras i alla skolans system, till exempel användarnamnet i Wilma samt skolans e-postadress.
  • Jag fäster uppmärksamhet vid tillgängligheten i nätportaler och system. Kan studerande med syn- eller hörselnedsättning använda dem jämlikt? Har alla mina studerande tillgång till apparater med vilka skolans system och portaler kan användas? Har alla studerande tillräckligt kunskap som behövs för att använda dessa?
  • Våra studerande har möjlighet att anmäla erfarenheter av diskriminering via ett onlineformulär. Inkomna anmälningar tas på allvar och det finns gemensamt överenskomna verksamhetsmodeller för att hantera dem.
  • Jag har sett till att vi har könsneutrala WC-utrymmen i vår skola som kan användas tryggt av vem som helst. Om någon frågar mig var toaletten är, antar jag inte något om hens kön genom att säga exempelvis “flicktoaletten är till vänster”, utan jag berättar var den närmaste toaletten finns: “toaletterna finns i den här korridoren”.
  • Jag fick en fraktur i mitt ben en gång och var tvungen att använda kryckor en lång tid. Det hjälpte mig att se vår skola på ett nytt sätt. Det var till exempel inte så lätt att hitta hissarna och för att få tillgång till att använda dem behövde jag redogöra för mitt tillstånd i detalj. Jag tog upp ärendet i arbetsgruppen jämställdhets- och likabehandlingsfrågor och i slutändan förbättrades skyltningen och vi började annars också fundera mer på tillgängligheten i vår skola.
  • Utöver dam- och herromklädningsrum har vår skola dessutom ett privat omklädningsrum för den som behöver det. I de könsuppdelade omklädnings- och tvätturtymmena finns det flyttbara skärmar som kan användas för att skapa mer privata utrymmen vid klädbyten eller duschande.
  • Vår skolas räddningsplan tar hänsyn till mångfalden av människor. Vi genomför trygghetsvandringar i skolans utrymmen och på gården två gånger per år med både personal och studerande. Vi har också kommit överens om att eventuella nödmeddelanden, t.ex. via centralradion, ska göras utöver på svenska även på engelska vid behov.
  • Jag utvärderar resultatet av kompetensprov och prov i enlighet med examenskriteriernas kriterier. Jag är medveten om utvärderingens subjektiva karaktär och strävar efter att kontrollera den. Målet är alltid att utvärdera kompetens, inte människor.
  • Jag erbjuder mina studeranden möjligheten att påvisa sitt kunnande på många olika sätt. Utöver skriftliga uppgifter ordnar jag ofta muntliga prov, till exempel gruppdiskussioner, intervjuer eller möjligheten att skapa en video där studerande svarar på frågor eller utför en uppgift.
  • Jag diskuterar öppet med studerande om lärandemålsättningar och bedömningskriterier i de examensdelarna jag ansvarar för.
  • I bedömningssituationer blir maktpositionen mellan lärare och studerande tydlig. Jag strävar till att göra bedömningen tillsammans med en annan lärare för den ska vara så jämlik och rättvis som möjligt.
  • Jag undviker könade termer, även om det ibland är svårt. Istället för att adressera en grupp med studerande med orden “pojkar” eller “flickor” kan jag istället säga “typer”, “ni där” eller “ni som sitter i hörnbordet”.
  • Jag antar inget om studerandes sexuella läggning. Jag använder ordet “partner” istället för fru/man och ordet vårdnadshavare istället för mamma/pappa.
  • Då någon använder osakligt språk, t.ex. kallar någon ör bög, reagerar jag. Jag anser att det är viktigt att reagera på något sätt, även om jag inte alltid vet hur. Jag frågar ofta vad den som sa det egentligen menade, eller om hen verkligen vill såra andra människor.
  • Studerande har tillgång till ordböcker och Wikipedias avsnitt ”Läs på ett annat språk”. När det är möjligt, hänvisar jag till material på studerandes eget språk. Infofinland har till exempel ett omfattande paket med arbetslivsinformation på många språk, och på UBS:s hemsida finns det mattevokabulär i översättning.
  • För flerspråkiga studerande är yrkesläraren också en svensklärare. Jag ser till att talar klart och tydligt. Samundervisning med S2-läraren har varit till stor hjälp. Jag har av min kollega lärt mig vilka saker i det språk jag använder kan vara svåra för studerande.
  • Det är ibland nödvändigt för personalen inom studerandevården att använda tolk, eftersom frågorna som hanteras är så komplexa och besluten kan få långtgående konsekvenser. Till all tur har vår chef gett tillstånd till detta vid behov.
  • Jag delar information på flera språk och använder mig av till exempel bilder. Jag strävar efter att ta alla studerande i beaktande oavsett språkkunskaper.
  • En del av mina kollegor ser inte sig själva som pedagoger på samma sätt som till exempel grundskollärare. Jag tror dock att det är just som yrkeslärare som jag har goda möjligheter att påverka studerande. Jag umgås mycket med mina studerande varje vecka och jag lär känna dem väl. Jag är oundvikligen en slags förebild för studerandena. Det är därför mitt eget agerande och mitt språkbruk har stor betydelse.
  • Jag börjar dagen med att fråga studerande hur det går. Jag strävar till att kommunicera mycket och tydligt samt följer med reaktionerna.
  • Även om det är bråttom försöker jag komma ihåg att stanna upp för att lyssna på studerande. Jag strävar efter att förhålla mig positivt och att skapa kontakt och att ge studerande utrymme att bli sedda och hörda.
  • Jag frågar studerande vilket namn och pronomen de vill att jag använder om dem.
  • Jag vidgar studerandes yrkesidentitet genom att tala öppet om att det inte finns en modell för yrkesutövare i den bransch jag undervisar. Jag berättar att yrkeskunnande aldrig är beroende av kön, nationalitet, religion eller andra personliga egenskaper.
  • Jag strävar till att bemöta den studerande som en individ, inte bara som en representant för en viss minoritet. Vem som helst kan ha en livssituation som jag inte vet något om. Jag försöker alltid komma ihåg detta.
  • Jag har gjort en enkät till mina studeranden där de kan berätta hur de har det och hurudant stöd de önskar från exempelvis skolan. Enkäten kan besvaras anonymt.
  • I början av studierna ordnas en introduktionsintervju för studerande. En fråga är formulerad så här: Vad är det bra att lärarna och skolan vet om dig? Den här öppna frågan har gett studerande en möjlighet att berätta något väsentligt om sig själv.
  • Jag uppskattar mångfald och visar det genom att tala om jämlikhet och likabehandling i en positiv ton. Jag bryr mig genuint om mina studerande. För mig är det viktigt att de märker det och känner sig trygga.
  • I vår skola är studerandena delaktiga – som sig bör – i att skapa jämställdhets- och likabehandlingsplanen. Planen används konkret i vardagen – den ligger inte bara i en skrivbordslåda. Att ledningen stödjer jämställdhetsarbetet hjälper mycket. Vi har även tagit fram en sammanfattad version av planen som hänger i form av en färgglad affisch på skolans väggar.
  • Ledningen har tagit en stor roll i jämställdhets- och likabehandlingsarbetet i vår skola. Dessa teman är prioriterade i vardagen, och det märks. Vår skola har deltagit i bl.a. kampanjer mot rasism och mobbning. Vi har också gått med som samarbetsskola i några projekt, vilket har tillfört expertkunskap som stöd i arbetet. Grunden i allt är dock det ständiga lyftandet av temat i vardagen: en välvillig dialog om jämlikhetsteman mellan ledningen och övrig personal samt mellan personal och studerande.
  • För oss har det bästa antimobbnings- och jämlikhetsfrämjande arbetet varit att öka gemenskapskänslan. Att skapa sammanhållning redan i början av studierna är centralt. Utöver detta samarbetar olika grupper och studerande från olika studierinriktingar, till exempel då gemensamma evenemang på skolan arrangeras. Studerande som t.ex. är i könsminoritet i sin bransch lär känna varandra och lär sig uppskatta varandras kunnande.

Följande: Arbete med jämställdhets- och likabehandlningsplanen

Gå till innehållsförteckning

 

Innehåll

Checklista för lärare

Checklista för hela arbetsgemenskapen

Granskning av undervisningsmaterial

Övningar

Tipsbank

Arbete med jämställdhets- och likabehandlingsplanen

Lagstiftningen som stöd

Temadagar

Länktips

Ekvalita
bmr-logo-gron
Konst Samfundet
Opetus Ja Kulttuuriministerio undervisinings Och Kulturministeriet
c
Instagram icon
X icon
LinkedIn icon

Kontakt:

Ekvalita
Hauhovägen 6A 1A
00550 Helsingfors

allasyrkes@ekvalita.fi