Tipsbank

I tipsbanken hittar du tips och ‘best practices’ för det konkreta jämlikhets- och likabehandlingsarbetet. Tipsen kommer från lärare som deltagit i utbildningar och workshopar inom Mer plats! Förändring av könsnormer i yrkesskolan -projektet.

Undervisningsmetoder och pedagogiska lösningar

  • Jag strävar till att använda ett tydligt och lättförstått språk så att så många som möjligt förstår vad jag menar. Jag förenklar och förklarar vid behov. För att förtydliga budskapet använder jag mig av bilder, videoklipp och annat visuellt material.
  • Jag handleder studerande att göra övningar i olika grupper eller par så att de inte alltid arbetar med samma kompis. På det här sättet lär studerande känna varandra på ett mer mångsidigt sätt. Jag upplever att detta sätt förebygger mobbning.
  • Jag erbjuder personlig handledning enligt studerandes behov. Jag försäkrar mig om att jag kan erbjuda individuellt anpassade uppgifter. Jag går runt i rummet och ger varje studerande min uppmärksamhet.
  • Jag möjliggör anonym respons inom varje examensdel. Till det använder jag mig av någo digital plattform. Jag är medveten om att t.ex. pappersenkäter och meddelande inom chattar eller Wilma automatiskt riskerar röja den svarandes identitet.
  • Jag försöker få alla studerande att delta i diskussioner genom att dela in dem i olika och i olika stora grupper: i storgrupp, i smågrupper och parvis. Jag uppmuntrar alla, oberoende av kön, ålder, bakgrund eller karaktärsdrag så som blyghet, att delta.

Undervisningsmaterial

  • Jag upplever att podcasts och videoklipp är fungerande undervisningsmaterial, eftersom det går att lyssna eller titta på dem upprepade gånger.
  • Jag går igenom undervisningsmaterialet ur en minoritetssynvinkel. Jag tänker mig exempelvis att jag är en transperson, rullstolsburen eller hör till en etnisk minoritet. Jag funderar vad jag får ut av innehållet ur det perspektivet. Kan jag känna igen mig själv? Finns det människor som ser ut som jag eller är som jag, eller är jag osynlig? Jag reflekterar över hur det känns och vad jag som lärare kan göra för att alla studerande ska tillåtas vara synliga.
  • Jag strävar till att mitt undervisningsmaterial innehåller olika slags människor. Varje studerande behöver någon att relatera till eller känna igen sig igenom!
  • Tips för att systematiskt gå igenom undervisningsmaterial finns här.

Enkäter och elektroniska system

  • Skolans enkäter bör ha flera än två alternativ till kön om det är nödvändigt att ange sådant. Åtminstone är dessa kvinna, man eller annat. Jag har någon gång ifrågasatt varför information om kön alls efterfrågas. Ibland finns det förstås ett relevant skäl till att enkäten ska ge den informationen. Men det är sunt att kritiskt utvärdera om och när den informationen är relevant.
  • En öppen fråga är också ett bra alternativ ifall kön är en fråga man vill ha i en enkät. Den ger svaranden en möjlighet att berätta om sin identitet med egna ord.
  • Jag har en gång fått reda på ett tidigare namn på en transperson som är studerande. Hens e-postadress som används i skolan avslöjade detta. Det nya namnet måste uppdateras i alla skolans system om studerande gör namnändring. Det här gäller exempelvis användarnamn i Wilma och skolans e-postadress.
  • Jag fäster uppmärksamhet vid tillgängligheten i nätportaler och system. Kan exempelvis studerande med syn- eller hörselnedsättning använda dem jämlikt? Har alla mina studerande tillgång till apparater med vilka skolans system och portaler kan användas? Har alla studerande tillräckligt kunskap som behövs för att använda dessa?

Skolans utrymmen

  • Jag har försökt påverka att vi har även könsneutrala WC-utrymmen i vår skola. Dessa kan användas tryggt av vem som helst. Om någon frågar mig var toaletten är, antar jag inte något om hens kön genom att säga exempelvis “flicktoaletten är till vänster”, utan jag berättar var den närmaste toaletten finns: “toaletterna finns i den här korridoren”.
  • Jag fick en fraktur i mitt ben en gång och var tvungen att använda kryckor en lång tid. Det hjälpte mig att se vår skola på ett nytt sätt. Det var till exempel inte så lätt att hitta hissarna och för att få tillgång till att använda dem behövde jag redogöra för mitt tillstånd i detalj. Jag tog upp ärendet i arbetsgruppen jämställdhets- och likabehandlingsfrågor och i slutändan förbättrades skyltningen och vi började fundera annars också mera på tillgängligheten i vår skola.
  • Det borde finnas omklädningsrum för icke-binära, inte bara för kvinnor och män. Man kunde avgränsa ett utrymme i de redan existerande utrymmena, så att man kunde skapa privata utrymmen för dem som behöver dem.

Bedömning

  • Jag gör bedömningen möjligast objektivt baserat på examensgrundernas kriterier. Jag strävar till att vara medveten om bedömningens subjektiva karaktär och försöker kontrollera det här. Målsättningen är alltid att bedöma kunnande, inte personen.
  • Jag erbjuder mina studeranden möjligheten att påvisa sitt kunnande på många olika sätt.
  • Jag diskuterar öppet med studerande om lärandemålsättningar och bedömningskriterier i de examensdelarna jag ansvarar för.

Språkbruk och flerspråkighet

  • Jag undviker könade termer, även om det ibland är svårt. Istället för att adressera en grupp med studerande med orden “pojkar” eller “flickor” kan jag istället säga “typer”, “ni där” eller “ni som sitter i hörnbordet”.
  • Jag antar inget om studerandes sexualitet. Jag använder ordet “partner” istället för fru/man och ordet omsorgspersoner istället för mamma/pappa.
  • Då jag hör någon använda sig av osakligt språk, t.ex. då någon kallar någon annan för bög, reagerar jag. Jag är inte alltid säker på hur detta kunde göras på bästa sätt, men jag anser att det är viktigt att reagera på något sätt. Jag frågar ofta vad den som sa det egentligen menade eller om hen verkligen vill såra andra människor.

Interaktion och bemötande

  • Även om det är bråttom försöker jag komma ihåg att stanna upp för att öppet lyssna på studerande. Jag strävar till att förhålla mig positivt och att skapa kontakt. Jag strävar till att ge studerande utrymme att bli sedd och hörd.
  • Jag vidgar studerandes yrkesidentitet genom att tala öppet om att det inte finns en modell för vår bransch yrkespersoner. En konservativ världsbild försvarar kanske det här, men till en del av en professionalitet hör att inte personifiera yrkesidentitet i olika personliga egenskaper, kön eller livsåskådning, osv.
  • Jag strävar till att bemöta den studerande som en individ, inte bara som en “representant” för en viss minoritet. Vem som helst kan bära på vad som helst och ha en livssituation som jag inte vet något om. Jag försöker alltid komma ihåg detta.
  • Jag har gjort en enkät till mina studeranden där de kan berätta hur de har det och hurudant stöd de önskar från exempelvis skolan. Enkäten kan besvaras i anonymt.
  • I början av studierna ordnas en introduktionsintervju för studerande. En fråga är formulerad så här: Vad är det bra att lärarna och skolan vet om dig? Den här öppna frågan har gett studerande en möjlighet att berätta något väsentligt om sig själv.
  • Jag uppskattar mångfald och visar det genom att tala om jämlikhet och likabehandling i en positiv ton. Jag bryr mig genuint om mina studerande. För mig är det viktigt att de märker det och känner sig trygga.